Det känns stört att skriva det, tänka det och framförallt säga det. 80% av graviditeten har snart passerat och vi är nere på under 60 dagar kvar till beräknad födsel. Det är 38 dagar och 27 arbetsdagar kvar tills jag slutar jobba. Det är stört nära nu. Vi är mitt inne i vecka 32 och graviditeten har ändrat karaktär. Alla rörelser har drastiskt förändrats från sparkar och mjuka buffar till markanta och hårda svepande rörelser överallt i överkroppen. Ibland kan det bli riktigt obehaget när det känns som att hon försöker knö sig ut ur magen, sträcker på sig eller bestämt hakar fast i mitt revben. Jag sitter ofta i klientmöten på jobbet och nu känns det till och med distraherande med rörelserna. Att koncentrera sig på att utreda när någon ligger och knör på ens inre organ, är mindre lätt. Men jag älskar det ändå. Helst av allt skulle jag velat kunna ligga hemma på soffan och käkat glass och bara känt detta hela dagarna. Bara buffar och tryckt tillbaka när hon bökar runt där inne. Det är så sjukt hur det kan förändras från den där lilla nervryckningen, till den där lilla fisken, till vad som nu verkligen verkar vara en inneboende alien som har ambitionen att ta sig ut! Det är så abstrakt att någon bosatt sig där inne Och att det är någon som ska bli en person, min dotter (ja, eller son??). Mitt lilla barn.
l helgen så köpte vi förvaring för väglgen i vårt badrum. Vi ska ju inte ha något regelrätt skötbord med massa sån smart förvaring från början utan har en bänkskiva med diskho i badrummet där vi ska ha en skötbädd på. Så vi köpte lite snygga korgar på jysk, både sån som hängs på väggen och sånna som ställs på bänken. När de var uppsatta så begrundade jag min skapelse noga konstaterade att jag blev riktigt nöjd. Därefter kämpade jag länge med att dämpa impulsen att lägga något bebisaktigt där i. Det är ju ändå två månader kvar till beräknad födsel! Så... Ståndaktigt gick jag ut i sovrummet och klappade mig själv på axeln...... Det tog nog fem minuter innan sambon kikade ut från badrummet glatt hojtandes :"älskling, ser det inte lite konstigt ut med tomma korgar på bänken? Ska vi inte fylla på dem med lite grejer i alla fall? Det hinner väl inte damma på två månader och ser ju bättre ut än tomma korgar?". All min disciplin försvann ju direkt och bara synen av när min man varsamt och noga öppnade alla paket och fyllde korgarna med blöjor och tvättlappar gjorde mig ju knäsvag. Så nu hänger de där på väggen. Varje gång jag går och kissar så ser jag dem. De påminner mig om mitt älskade barn som snart ska komma! ❤️ det känns så underbart! Jag längtar så efter att få stå där och byta blöja! Tvätta och sköta mitt lilla barn! ❤️