Någonting bra
Denna resan önskar jag ingen. Det som vi har gått igenom. Det som andra går igenom. Det som vi kanske kommer gå igenom. Det är ingenting man önskar någon alls. Jag önskar att vi aldrig hade behövt gå igenom detta och att vi hade haft vårt älskade barn hos oss redan. Att vi hade varit en familj nu. Men så blev det inte. Resan har varit kantad med oro, ångest, stress, sorg och förtvivlan. Jag har gråtit och varit så otroligt ledsen. Jag har varit arg. Jag har varit sjukskriven.
Jag kan ännu inte avgöra om resan börjar närma sig sitt slut eller om den fortfarande bara har börjat. Jag kan inte förutspå hur den kommer att sluta.
Men det finns en bra sak med denna resa. Det var när jag fick skapat min instagram. Av en ren slump så började jag söka på taggar som hade med ofrivillig barnlöshet att göra. Det jag fann var ett helt forum med kvinnor där det fanns stöd och få och där jag fick ge tillbaka. Jag får dela andras resor. Jag får dela med mig av min. Jag har också fått en ny bekantskap, som gör mig så tacksam! Ja, jag skulle nog kunna kalla det en ny vän till och med.
Och det får mig att ändå konstatera. Jag skulle aldrig göra om resan om jag kunde ha valt bort det. Jag skulle aldrig utsätta någon annan för det. Men jag kan ändå konstatera att det kommit ut någonting gott ur denna resa. Någonting bra!!