Barnbakandet är fullt av längtan på alla sätt märker jag. Förra veckan längtade jag efter mens. Nu har mensen passerat och längtan efter ägglossning har börjat. Jag hoppas att jag kommer kunna pricka in den på ett test denna månaden bara för att vara säker på att den faktiskt sker. Sedan ska vi ju självklart baka bebis hela dagarna runt den tiden för att se till att öka chanserna för att det blir ett litet liv. Därefter startar längtan efter plusset på stickan och kommer det inte börjar längtan om igen och kommer det så börjar längtan på annat håll: längtan efter inskrivning, längtan efter vecka 12, längtan efter att få berätta, längtan efter ultraljud, längtan efter att köpa saker, längtan efter magen, längtan efter ledigheten och till sist längtan efter bebisen... Ja, jag misstänker att jag har ett år fullspäckat av längtan framför mig. Det som är skönt när man väl får plusset är att det man längtar efter förhoppningsvis är realistiskt. Man vet när det förhoppningsvis inträffar och man vet att det kommer.
Som det är nu är min längtan mer förenat med hopp om att det ska inträffa. Hopp, hopp och längtan.
Idag är en sån dag då längtan är så jävla stark. Sandra kom precis tillbaka från näl efter rulet och visade de finaste bilderna på en liten frisk krabat. Jag blev så rörd att jag nästan började gråta när jag såg bilderna och nu sitter jag här och försöker sansa mig. Det kommer att bli lin tur så småningom. Förhoppningsvis så går det denna månaden. Kanske det inte gör det men självklart hoppas vi på det. Vi ska göra allt i vår makt för att det ska gå!
Mensen är i alla fall över och jag jobbar en dag till innan julledigheten. Det ska bli skönt att få lite ledigt och få tänka på andra saker än jobb och bebis. Det blir lätt så när man sitter här på kontoret att tankarna vandrar iväg. Kanske det går lättare om man håller sig sysselsatt?