Vecka 29
I övrigt så går det bra. Jag blir större, påtagligt större. Ibland blir jag fick lite överraskad när jag ser mig i spegeln. Ibland så tycker jag att jag inte ser hälften så stor ut som jag känner mig och ibland tycker jag inte att jag känner mig som hälften så stor som jag är. Jag är nog inte onormalt stor alls. Jag har en ganska normalt kula på magen för min vecka. Den är täckt med ett lagomt lager med bukfett och är därför kanske inte sådär symmetriskt rund och hård som andra kvinnors magar. Men den duger. Huden har börjar spricka lite framtill och jag räknar med flick bristningar framöver. Det känns som att det bara är att acceptera. Jag hade ingen fantastisk mage innan graviditeten så ärligt talat så bryr jag mig inte riktigt. Det är ännu ett tecken på att jag får lov att gå igenom detta livets mirakel.
Men jag börjar känna mig tung och otymplig och jag har återigen börjat få lite ont i ryggen. Jag inser att det börjar bli svårare att sätta mig upp från lägre höjder som soffan och ja, det är allmänt svårare att röra sig helt enkelt. Att röra sig fort är nästan omöjligt. Men jag ska inte klaga. Jag älskar det. Älskar att bli större. Ser fram emot de kommande 10 veckorna också!
Inatt drömde jag även att vi fick vår lilla dotter. Dock var hon inte nyfödd när hon kom och hon var supersnäll och sov väldigt bra. Det märkliga var dock att jag dagen efter förlossningen var tillbaka på jobbet. Jag hade nämligen jobb kvar att slutföra som jag inte hade gjort ännu och som jag var tvungen att göra färdigt. Jag tror det är för att jag har saker liggandes som skulle behövts göras innan jag blev sjuk som inte är gjort ännu, och att drömmen då blev en stress för att gå hem utan att ha gjort dem. Just dessa grejer har jag påbörjat så det skulle vara svårt för någon annan att ta vid. Nåja, bilden och visionen av vår söta lilla dotter var i alla fall riktigt energigivande och jag hoppas jag får drömma om henne igen. Jag längtar så otroligt mycket efter henne och kan faktiskt knappt förstå att hon snart är här hos oss!