Ovisshet och brist på kontroll
Asså det börjar tära på mig detta. Och då har vi "bara" försökt knappt två år och är "endast" inne på fjärde försöket med Letrozol. Men fan jag börjar bli så ledsen, sur och arg över att det aldrig verkar bli min tur. På ttc forum på instagram så plussar var och varannan kotte känns det som och även om vissa hsr försökt betydligt längre än jag och vissa har försökt kortare så känns det så surt att stå ensam kvar. Sedan finns ju de som inte syns. De som försökt betydligt längre men som ändå inte lyckas. Men de ser jag inte.. De syns inte. De känns inte på samma sätt.
Jag blir glad när andra ttcare plussar. På ett sätt ger det hopp att jag också kan lyckas. Samtidigt så är det så lätt att distansera sig från dem. Jag känner dem inte men visst har de bättre förutsättningar än jag. De är ttcare och jag är ttcare men jag har ödet emot mig, glöm inte det.
Ibland känner jag mig bara som den minst fertila människan på denna jord. Jag vet att jag inte är det. Jag vet att jag egentligen är fullt fertil nu när jag fått till min ägglossning. Nu har jag samma chans som alla andra att lyckas. Men varför går det inte då?
Jag hopp självklart på denna månad. Jag försöker att inte göra det men vad vore livet utan hopp? Hur skulle det gå om man bara gick runt och var pessimistisk hela dagarna? Det tar också energi och är jobbigt. Det är tungt och tråkigt. Då vill jag nog nästan hellre hoppas och tro. Hålla tummarna för det bästa. Vara glad i onödan.
Denna månaden känns också som att vi har gjort det vi kan. Båda var friska, båda var lediga. Ingen press och inget tvång egentligen. Även om det alltid är tvång vid denna tiden på månaden.
Men det allra jobbigaste är ju som alltid bristen på kontroll och information. Jag vet att ägget har släppt. Men jag vet inte om det är eller kommer att bli befruktat. Kanske når inte spermierna fram? Kanske finns det ingen som passar? Kanske blir det befruktat men slutar utvecklas? Kanske fastnar det inte? Det är det värsta. Det är vad som gör det så svårt. Att inte veta vad som går fel varje månad. Att inte veta var vi inte räcker till. Eller om det helt enkelt är helt normalt?