Uppmärksamhet är något som man definitivt får som gravid. Jag personligen älskar det. Jag är en person som gärna hörs och syns och jag tycker det är fantastiskt när folk tycker att min graviditet är lika fantastisk och värd att prata om som jag tycker. Ofta får jag kommentarer på min mage och att den är fin, frågor om hur jag mår och sedan är samtalet igång. De allra flesta har någon typ av relation till barn och barnaskaffande så på något sätt är alla berörda och har viktiga åsikter. Vissa åsikter tar jag åt mig och vissa låter jag passera min hjärnsubstans relativt obemärkt. Ibland får man en klapp på magen och ibland klappar den jag möter sig själv på axeln för att den aktivt lät bli, för det ska man minsan inte göra.
Helt klart kommer jag att sakna känslan av att vara ett så stort samtalsämne för folk. Kanske kommer man fortsätta att vara det delvis då folk älskar små bebisar, men kanske blir det inte samma.
Alla är vi ju olika och alla gillar ju uppmärksamhet olika mycket. Jag kan förstå att vissa upplever det som jobbigt. Att aldrig få vara sig själv endast utan hela tiden bli definierad som den gravida. Jag, kanske för att man längtat så otroligt mycket efter detta, känner att min graviditet upptar hela mitt sinne och har därför svårt att vara något annat än gravid. Allt annat känns så trivialt och oviktigt.