Fredag!
Men jag älskar min tunna också. Jag försöker att acceptera att vi alla ser olika ut och att alla inte är smala och får en kula. Vissa är mulliga och får en tunna istället.
Jag har även äntligen börjat skymta det där strecket på magen. Som en tunn och svag linje går den från naveln och nedåt och jag blir glad. Ett riktigt tecken! Jag har tyvärr också fått små, små bristningar som inte varit där förut. Jag har lite bristningar sedan tidigare längst med mage och sidor och det är som det är. De syns i vissa vinklar och jag kan inte göra så mycket åt det. Nu har några av dessa, som går lite under och vid sidan av naveln på var sin sida, börjat växa lite. Det är som en maska på en strumpbyxa som fortsätter att spricka längst upp. Men det nyspruckna är inte vitt såsom det andra utan rosa och färskt. Jag försöker att acceptera. Tänka att det är som det är. Att bristningar bara är ett tecken på vad min kropp går igenom och att det här helt värt det i slutet. Men det är klart att man tycker det är lite tråkigt. Jag har aldrig haft någon mage att stoltsera med tidigare heller, men den behöver ju inte bli värre? Nåja, i slutändan är allt värt det.
Nu ska jag försöka hålla mig vaken resten av arbetsdagen. Arbetsmoralen är i botten och jag vill bara åka hem och vila. Kanske kolla något avsnitt av en serie, bara för mig själv eller vila en stund. Vi måste dock åka och handla innan vilket jag känner mig sådär sugen på. Men sånt är livet. Man får inte alltid som man vill. Om 15 minuter är det fika och strax därefter hoppas jag kunna åka hem. Det blir nog bra tillslut.
Men det är i alla fall vecka 25 imorgon. En milstolpe i nedräkningen. Nästa milstolpe är vid vecka 30 och därefter blir det väl 35, om inte den ersätts med att gå hem på föräldraledigheten. Å ena sidan känns det som väldigt lång tid kvar och å andra sidan känns det som att tiden kommer att gå fort. Misstänker att det blir en kombination. Tiden ska gå och den går oavsett om jag upplever det som snabbt eller långsamt.
Men snart är hon faktiskt här. Ibland slås jag fortfarande av tanken. Ibland känns det så overkligt att vi om bara fyra månader äntligen får lov att gå i mål, att bli föräldrar till en liten tjej (förmodligen). Att det verkligen kommer bli verklighet om bara ynka fyra månader. Så ja, jag känner mig lycklig. Lycklig, tjock och gravid!