Kräks... Igen..

Som känt är var denna graviditetens första veckor igen dans på rosor. Rent ut sagt så kräktes jag som en gris från vecka 7, allra värst mellan vecka 10-13. Sedan fick jag lergigan comp och det gick över och med tid kunde jag även skippa tabletterna och det gick bra. Sedan har jag fått vissa bakslag där emellan och med jämna mellanrum så har framförallt frukosten fått passera upp i motsatt riktning igen. Senaste episoden var första morgonen efter jul-och nyårsledigheten i en buske utanför polishuset på väg till jobbet. Mindre trevligt men helt klart hanterbart när det går över igen ganska fort. Jag kräks en gång och så går det några veckor tills nästa gång. Ja, förutom denna gången då....

Igår gick jag och pratade med min kära far i telefon och rätt som det är så får jag i princip slänga luren i örat på honom med de snabba orden "jag måste gå, ringer dig snart". Hela frukosten flög upp på ett kick och knappt ytan förvarning alls. Nåja, tänkte jag. Så kan det gå, vilken tur att jag var hemma. Men det brukar ju bara ske någon gång ibland nu mera så jag tänkte inte mer på det. Fören idag.

Frukosten är förnöjt avnjuter utan några protester någonstans ifrån. Eftersom det är söndag så unnar jag mig att tappa upp ett bad och läsa någon artikel om att gå ner i vikt igen efter graviditeten, när jag helt plötsligt återigen känner magen vända sig. Så det var bara att dyblöt hoppa upp ur badkaret och huka sig framför holken med magen mella knäna. Mannen, som numera är lite för härdad och van vid denna graviditetens kräkningar. Går tålmodigt ut i köket och häller upp ett glas vatten varpå han säger "frukost är inte din grej va?". Jag kan inte låta bli att fnissa. Det släpper så fort jag fått upp det som nyss har intagits och jag kan sedan i lugn och ro krypa ner i badkaret igen.

I början kändes kränkningarna och illamåendet lite som en försäkring. Ett jobbigt och lugnande ro som försäkrade mig om att jag faktiskt var gravid. Inte kul, men lugnande och mådde jag bra eller bättre så blev jag genast orolig. Men försäkringarna har nu bytts ut mot en växande mage och bubblande fosterrörlser, så kräkbignsenas syfte har lite passerat. Kan därför inte riktigt säga att jag  uppskattar deras återkomst. Visst går det över ungefär lika fort som det kommer, men jag blir hiskeligt trött och tömd på kraft efteråt och vill gärna bara lägga mig och vila en stund efteråt. Så jag hoppas att dessa två episoder var strikt tillfälliga och att vi slipper fler under arbetsveckan. Jobbet blir så tungt att utföra om man inte får lov att behålla någon mat, tyvärr. 

Kommentera här: