Det är fredag idag och jag börjar förstå att förkylningar och andra saker tar längre tid att läka ut och friskna till från när man är gravid. En snabb googling bekräftar mina farhågor på ett icke vetenskapligt sätt vilket gör mig lite lugnare. Det får ta den tid det tar. Det positiva med att ha varit sängliggande en vecka är att jag har haft stenkoll på bebis och hennes rörelser och vi har kommunicerat mer än någonsin denna vecka. Jag har även lyckats plöja igenom rätt många avsnitt av förlossningspodden "vattnet går" och konstaterar flera saker. Hur många personer som verkar ha så otroligt lätt att bli gravida. De flesta mediaprofiler som är med får frågan om barnet var planerat eller inte (i min värld är det svårt att få ett barn om du inte har planerat det då du antingen skyddar dig mot graviditet eller inte gör det, och skyddar du dig inte så planerar du ju någonstans att du kanske kan bli gravid. Men vad vet jag). Det är förvånansvärt många av dessa som stället upp i intervjuerna som berättar att barnet inte var planerat eller att det gick så extremt fort att bli gravid. Okej, tänker jag, kul för dig. Samtidigt biter jag mig lite i läppen av avundsjuka. Sedan förvånas jag över hur 8lika alla upplever sina graviditeter och förlossningar. Självklart är det individuellt och jag förstår ju självklart att det upplevs på olika sätt och blir på olika sätt, men ändå är det rätt spännande. Sedan kommer vi till min slutliga iakttagelse. Alla som hitills har varit med har blivit gravida snabbt. Och då menar jag alltså inte ens normalt lång tid på sju månader utan helt oförberett eller på första eller andra försöket. Endast en person berättade om sina upprepade missfall, varav ett var i vecka 19 och krävde att hon skulle föda ut barnet. Denna person hade dock lika lätt att bli gravid som resterande. Däremot berättade hon om förlossningen efter den där hon hade förlorat sitt barn och hur annorlunda den var. Det var en kaotisk och supersnabb och hon var hela tiden övertygad om att barnet hon födde skulle dö. Jag tänker då direkt på hur hennes tidigare förlust av ett barn påverkar hennes graviditet och förlossning och kan då inte undgå att tänka att min erfarenhet som tidigare ofrivilligt barnlös kommer att påverka min. Jag hoppas ju att den ska påverka i en positiv bemärkelse där jag på grund av mina erfarenheter på ett bättre sätt kan ta åt mig upplevelsen som något positivt, hantera det som blir jobbigt tack vare att det aldrig var självklart. Någon gång längre fram i podden så kommer avsnitt med personer som varit ofrivilligt barnlösa. Det ska bli intressant att höra hur de ser på saken.