Vecka 37 och apparna börjar berätta för mig att "det börjar närma sig". Jag har verkligen trott att jag vid en graviditet skulle vara hysterisk. Orolig, forserad och göra allting så tidigt som möjligt. Att jag skulle ha namn klart i vecka 20 och barnrummet skulle stått klart i vecka 22 och jag skulle skämmas för det. Istället sitter jag här i vecka 37. Jag har ingen aning om vad jag vill att vårt barn ska heta, även om mannen har väldigt specifika önskemål. Jag vill se vem det är först. Förlossningsväskan är inte det minska packad, mer än att en lista har tagit form i min telefon. Tänker att jag kanske kommer att börja småpacka snart. Kanske. Inga kläder, filtar eller sängkläder är tvättade ännu. Barnrummet är väl så gott som färdigt kanske. Sånär som en sänghimmel som ska upp, lite tavlor och en matta som ska införskaffas. Men jag känner mig lugn. Visst hade jag en hysterisk inköpsperiod i mitten, men sedan la den sig och har ersatts av ett nästan konstigt lugn. Jag längtar till förlossningen, absolut, men det är inte heller någon brådska känner jag. Just nu sitter jag på balkongen och har käkat lite lunch. Försöker kommer ihåg att dricka när jag njuter av den första varma vårsolen. Jag har nästan ingen lust att göra så mycket alls. Blir lite grillning idag. Kanske tvättar grillen något innan. Om inte mannen gör det först, medan jag sitter här med mina gravidfötter på bordet och bara är. Kanske blir en glass i solen innan också. Har någon dajmglass i frysen som inte blev uppäten igår.
Allt detta låter säkert helt normalt, men jag är i vanliga fall en jävligt driven och otålig person. Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig såhär lugn och tillfreds bara fyra veckor innan den beräknade förlossningen! Kanske är det på grund av att det är fyra veckor kvar till förlossningen. Min vän skällde på mig idag för att förlossningsväskan inte var packad. Hon födde väldigt mycket för tidigt och tror väl därmed att alla ska göra det. Eller kanske vill att alla ska vara förberedda på det. Jag däremot räknar ju fortfarande kallt med att gå över tiden och räknar ju därför med närmare fem veckor kvar än fyra. Och fem veckor är ju enormt lång tid att kunna göra klart allting på och hinna tröttna ett par gånger om! Därav är det nog mitt lugn. Kanske borde jag till och med tagga till lite!
