Rädd
Idag kom jag på mig själv med att jag faktiskt är rädd. Klart att jag är rädd! Men jag är inte rädd på det sätt som jag trodde att jag skulle vara. Rädslan utspelar sig inte så som jag hade väntat. Jag har i princip slutat leta blod i trosorna och jag har tillåtit mig att drömma om framtiden med vårt barn. Jag vaggas in i en stilla trygghet av mitt illamående, mina kräkningar och mina ömma bröst. Men jag är rädd på ett annat sätt. Jag är rädd för vad jag gör, vad jag äter och hur jag lever. Varenda sak jag gör måste jag dubbelkolla om det är okej först. Innan jag klev ner i ett varmt badkar imorse så var jag tvungen att googla och se så att det var okej. Jag vågade inte bära ner våra utemöbler i källaren utan tog försiktigt kuddarna istället. Jag blir nervös så fort jag äter något, ja, det lilla jag får i mig. Min rädsla ligger i att jag ska framkalla och bli skyldig till att vi förlorar vårt så efterlängtade barn. Mannen sa förut att kvinnor i alla tider har arbetat under graviditeter och fött friska barn och visst är det så. Men jag är så rädd om vårt älskade lilla mirakel att jag inte vill riskera någonting alls! Jag vill inte skada honom eller henne där den ligger inbäddad så tryggt i min kropp! ❤️ så däri ligger min rädsla. Den finns där, men inte på det sätt som jag hade trott!