Nu var det nära
Okej. I perioder skriver jag inte alls. Nu är det tredje inlägget idag. Jag måste kanalisera min energi någonstans och då känns det bättre att göra det här än någon annanstans.
Mensen är fortfarande som bortblåst men jag har ganska ont i livmodern. Var förbi apoteket och köpte en ny värmekudde eftersom min förra nästan tog eld i Micron. Tog den billiga för 80 i gel men känner redan nu att den inte kommer var bra i längden.
Var jävligt nära på att ta ett test nu när jag kom hem från jobbet. Hade inte kissat på en stund och tänkte att det kanske räckte. Men så hejdade jag mig. Dels för att jag känner mig livrädd. Jag har lyckats få upp förhoppningarna igen. Så som jag inte ska. Jag känner fortfarande att det egentligen inte spelar någon roll, men jag tror mer på det nu än tidigare i veckan. Jag har på något sätt omedvetet, genom att förmodligen tänka på det hela tiden, gjort det möjligt och kanske till och med troligt. Inte riktigt troligt men definitivt möjligt. Det var längesedan jag hade den känslan.
Jag valde nog att låta bli ocksp dels för att jag inte vill lämna något utrymme för tvivel. Jag vill inte få ett negativt test och sedan intala mig själv att det finns utrymme för att det kan bli positivt imorgon, att set var urinen det var fel på. Jag vill ha ett definitivt svar. Ja eller nej. Svart på vitt. Blått på vitt??
Så vi får se. Vi får se hur kvällen kommer att gå. Jag börjar faktiskt känna mig nervös.