NERVÖS!
Nu börjar jag bli så nervös. Dagarna närmar sig nybesöket och det är så många tankar och funderingar som rör i huvudet. Vi har väntat så länge på detta och jag vill så gärna komma igång så snart som möjligt, men jag är så rädd att de ska säga att vi måste vänta. Vi tar det där med letrozolen som ett exempel:
Jag ska ha mens när som helst. Jag har en dubbeldos letrozol kvar i paketet i skåpet. Tar jag de tabletterna så sätter jag igång en cykel och får återigen mens i mitten på oktober, vilket förhoppningsvis innebär start med behandlingen då. Men jag har också skippa att ta letrozolen och komma helt obehandlad till mötet. Min förhoppning är då att de ska se på ultraljud att inga äggblåsor är på gång och ingen slemhinna har växt till sig och att jag då ska få provera utskrivet för att starta mensen. Om så är fallet så kommer mensen att starta i början på oktober istället för mitten på oktober. Min rädsla ligger i att de vill att jag ska vänta ut en "naturlig" mens som jag i princip aldrig har. Eller att de vill att jag ska vänta ut en "normal" cykel för att sedan börja med provera. Dvs. att det ska dröja ytterligare tid för behandlingen att starta. Och det vill jag inte! Jag vill komma igång så snart det bara går!
Mina kära vänner på instagram försökte lugna mig genom att säga att de trodde att de skulle starta min mens efter läkarbesöket. Jag trodde dem blint i ungefär fyra dagar. Sedan börjar tankarna igen. Och halva mig vill ringa till RMC och dubbelkolla och halva mig vill låta bli. Vågar inte. Jag vill inte höra att jag får vänta ännu längre. Mitt liv har bestått av väntan och väntan och väntan och jag är så trött på att väntan nu. nu vill jag komma igång. Jag vill börja ta sprutor och jag vill börja plocka ägg!!
Sedan fick jag också reda på något dumt! Hela tiden har min gynekolog informerat mig om att de har haft ett samarbete med sahlgrenska så att jag kunde göra alla kontroller där. Trodde jag i alla fall! Nu visade det sig att de inte har ett sådant samarbete vilket innebär att jag behöver åka ner till Göteborg för varje ultraljudskontroll! Det känns så otroligt tidskrävande eftersom ett besök tar typ fem minuter då. Men det är väl bara att göra. Dock tycker jag det är märkligt hur jag kan ha uppfattat detta så otroligt felaktigt, som jag verkar ha gjort. Jag ska ta upp frågan igen på vårt nybesök hos läkaren och få beskeden rakt av. Annars är ju läget som det är, då blir det bara att åka ner som en skottspole fram och tillbaka och hoppas att ingen på jobbet märker någonting??
Som tur är jag har en förstående chef som stöttar till 100%..... jag hoppas i alla fall att hon fortfarande gör det när hon får reda på att jag kommer försvinna lite mer än vad jag meddelat henne tidigare.....
Men ja, jag ska försöka hantera denna nervositeten på något sätt och vill bara att dagarna ska gå så vi kan komma ner och få lite besked. Vi har båda tagit ledigt hela den 20/9 när vi ska ner så att vi kan avsätta hela dagen för det. Kommer inte att kunna jobba alls, det är jag säker på. Idag är det 9 dagar kvar så det är ju ensiffrigt i alla fall! Vi får helt enkelt hoppas att dagarna går fort och att jag kan hantera denna otroligt jobbiga nervositet som ovissheten ger. Ovissheten ger så mycket utrymme till tankar och reflektioner och jag bygger gärna upp värstascenarion i min lilla hjärna!