Fusk
Idag berättade vi för ytterligare några av våra närmaste vänner. De har en dotter på två och ett halvt som också kom till efter lite kämpande. De har känt till vår resa nästan från start. De bor på annan ort och vi träffar dem alltför sällan och under vårt första år som ttc så hade jag alltid träffarna med dem som delmål. Vi skulle träffa dem vid jul, då kanske vi skulle få berätta. Sedan blev det påsk, sommar och höst. Och jul igen. Alla gånger hoppades man att man skulle ha en nyhet att berätta och alla gånger blev det inte så. Vi pratade litegrann om det men inte mer än så. Vi hade egentligen tänkt att vänta med att berätta tills efter ultraljudet men idag fick vi ett sms som gjorde att vi inte kunde låta bli. I smset stod det att de hade utökat familjen med en robotdammsugare. Vi kunde inte låta bli att svara att "vi också nog hade tänkt att utöka familjen liten, men att det nog dröjer till maj om allt går som det ska". Så fort de hade sett smset ringde de till min man och frågade om det var sant. Jag hörde hur de skrek av lycka på andra änden av tråden. Jag älskar verkligen att få berätta nyheten för människor i min närhet! Att se dem så glada för vår skull! Eller ja, höra dem i detta fallet.