En bra och dålig dag!
Idag har varit en tung dag avseende symtom och en lätt dag avseende psyket. Det går lite hand i hand det där. Ju sämre jag mår desto lugnare blir jag. Jag har haft riktigt ont i ryggslutet och i livmodern och jag misstänker att det har växt en hel del idag. Jag har även varit rejält trött och illamående. Mannen råkade prutta i bilen på vägen hem vilket nästan resulterade i att han fick stanna på motorvägen!
Men som sagt, jag kan inte hjälpa att älska varje tecken på min lila pärla!
Idag är det också onsdag vilket innebär att halva arbetsveckan har gått. Jag räknar sällan helgen när jag ska räkna ner till något. Helgen går så fort ändå så den behöver liksom inte räknas med! Så det är så att halva första veckan har gått och därefter är det endast en vecka kvar till ultraljudet. Jag längtar som en tok.
1. Jag vill bara få det bekräftat att allt ser okej ut! Så att jag inte går och hoppad på något som inte är! Som inte lever!
2. Jag vill att mannen ska få se den lilla pärlan. Kanske blir det mer verkligt för honom om han får se det. På bild. Se ett litet hjärta som tickar. Då kanske han förstår mer.
3. Det blir mer verkligt för mig. Jag är fortfarande rädd att jag bara hittar på!
4. Jag vill bara se! Vill göra allt som får oss närmare vår lilla pärla!
Jag älskar också att tiden för vul ligger dagen innan inskrivning på mvc. Det innebär att vi i alla fall får bekräftat litegrann att det kanske kommer gå bra innan vi skrivs in. Det känns så skönt. Så ja. Nu är det 11 dagar kvar. En och en halv vecka. Det kan jag stå ut. Jag har inte mycket till val heller för den delen. Men det känns hanterbart.
Att dela upp i perioder känns som att det blir mer hanterbart. En och en halv vecka till vul och inskrivning. Då är jag i vecka 8. Då är det bara fyra/fem veckor kvar tills vi kan gå ut med det officiellt. Känns som lång tid, men kommer nog gå bra. Har fullt upp i oktober!