En liten person
Idag satt jag och kommunicerade lite med min lilla inneboende. Inte pratade högt. Jag sitter på jobbet och vill fortfarande inte verka tokig. Men lite mentalt och telepatiskt så kommunicerade jag lite. Petade lite på magen. Mimade lite. Sände massa tankar. Det blev så jävla tydligt för mig idag på ultraljudet att det faktiskt hsr flyttat in någon hos mig och det känns så sjukt! Så himla overkligt. Men då slogs jag av tanken hur stort detta verkligen är!
Jag håller faktiskt på att skapa en liten person. Just nu är personen inte så stor. Någon centimeter kanske. Men den blir större för varje dag som går. Den växer och utvecklas och en vacker dag kommer den födas. En liten person. Som jag har byggt. Tillsammans med min man och min kropp. Det är så häftigt att jag inte riktigt förstår det. Tänk att denna lilla person sedan ska växa upp. Till ett litet barn som blir ett större barn som blir en tonåring och som sedan blir en vuxen och självständig individ om vi nu gör vårt jobb rätt. En sån som jag. Som sedan också ska skapa liv förhoppningsvis.
Och tänk att jag och min man har ansvar för detta lilla liv. Som ligger där inne nu. Som bor inne i mig och som kommer att göra det kommande månaderna. Vi är ansvariga för att denna lilla person har det bra och mår bra. Denna lilla person som vi valt och kämpat för att skapa.
Så ja, jag kan ändå känna mig lite gudomlig som får förmånen att skapa en liten person!