Mitt lilla barn

Ultraljudet har genomförts. Timmen som vi sett fram emot i flera veckor har passerat och kvar finns en behaglig känsla av välbehag och lugn. Ja, lycka rent ut sagt. Allt såg jättebra ut och allt som gick att se indikerade på ett friskt litet barn som rörde sig och sparkade. Man såg helt klart hur rörelserna blivit mycket mer koordinerade sedan kub testet och vår lilla bebis hade växt sig mycket större också. Det var en underbar känsla att få ligga där och titta! Man blir som hypnotiserad när man faktiskt ligger där och räknar fingrar!

Barnmorskan var helt otrolig och skrattade, skojade och pratade oss lugna. Och när vi frågade om det gick att se könet så letade hon tålmodigt. Hon kunde tillslut dra slutsatsen att det förmodligen inte finns någon snopp, och hon gissade på att det är en flicka vi väntar. Jag som hela tiden förväntat mig att det skulle vara en pojke blev riktigt överraskad, men är ändå lika glad. Jag ser fram emot vår fina lilla dotter som vi ska älska så enormt! ❤️

Så allt känns så bra, även om det nu känns lite tomt! Nu finns det inte så mycket mer att vänta på som är stora grejer. Besök hos barnmorskan känns inte fullt lika spännande. Det vi får vänta på är istället mer diffusa saker i graviditeten: sparkarna på riktigt, sparkarna utanpå magen, att köpa barnvagn och kläder, göra i ordning rummet och fixa i ordning sängen. Ja, sånna saker man inte riktigt kan ta på när det sker. Och det är klart att det är skönt att inte ha ett datum som känns jättelångt bort att förhålla sig till men det är också kul och pirrigt att ha ett datum att förhålla sig till för att kunna bocka av. Milstolpar så att säga.

Nåja, tiden går ju oavsett och det känns bra! 

Kommentera här: